”Det bästa är det godas fiende” är ett av de bästa uttrycken jag vet.
Särskilt när man försöker förändra något i sitt liv – som att börja träna, äta bättre, gå ner i vikt eller sluta stressa. För det är ju ofta då pressen börjar. Och inte från en själv, utan från elitmänniskor.

PT:ar. Dietister. Kostrådgivare. Träningsfolk. (Ja, jag vet – jag är en av dem. Men också inte.)

De där som ska påpeka att du inte gör rätt. Att du borde styrketräna med fria vikter istället för att sitta i en maskin. Att du borde välja vitkål framför gurka och sallad.

Grejen är att det där BORDE:t ofta dödar lusten. Du har kanske precis tagit dig till ett zumba-pass. Du är glad. Stolt. Lite pepp till och med. Och så kommer någon proteinjunkie och säger att du borde ”hångla med en hantel istället”.

Tror du att man kommer tillbaka då? Nä. Inte så stor chans.

Se det som en skala och ett spektrum, inte ett misslyckande

Du kanske börjar med promenader. Sen blir det Zumba. Sen Indoor walking. Och plötsligt har du blivit PT, annekterat garaget och byggt ett proffsgym hemma. (True story.)

Och har du gått från Billys panpizza till att frivilligt gå in i grönsaksdisken – ja, även om det bara är för att plocka gurka – så är det ju fantastiskt?

Way to go, girl!

Släpp jakten på det optimala. Det perfekta. Det som andra tycker är ”bäst”. För det är inte där förändring börjar. Den börjar med det du orkar. Just nu.

Och Zumba är okej. Gurka också. Isbergssallad med för den delen.