”ADKAR?” kanske du tänker. ”Vad sjutton är det?”
Det tänkte jag också första gången jag hörde det. Men ADKAR är en modell som förändrade mitt sätt att tänka kring beteendeförändring – inte bara på jobbet, utan i livet. Den hjälper mig fortfarande att se var jag fastnar, vad jag behöver och varför vissa förändringar aldrig riktigt får fäste.
ADKAR står för:
Awareness (medvetenhet), Desire (önskan), Knowledge (kunskap), Ability (förmåga) och Reinforcement (förstärkning).
Den används ofta i organisationsförändringar, men fungerar minst lika bra när man försöker förstå sig själv.
Medvetenhet – att faktiskt se det
Inget förändras förrän man ser att något behöver förändras. Så enkelt – och så svårt.
Jag tänker ofta på min man som levt med ett spelmissbruk. Långt innan han själv förstod att det var ett problem var han fast. Medvetenheten kom långt senare. Först då kunde han börja göra något åt det.
Vi är många som går runt i vanor, beteenden eller livssituationer som vi inte ens hunnit identifiera som ett problem. Förändring börjar där.
Önskan – att vilja
Det här steget är sällan ett problem. Jag har så ofta velat förändra mig. Jag har velat gå ner i vikt, börja träna, stressa mindre. Men vilja räcker inte. Önskan i sig är inte förändring. Det är där det ofta brister.
Och det gör ont att inse.
Kunskap – att förstå vad och hur
Jag trodde länge att jag visste vad jag behövde: äta mindre, röra mig mer. Men det visade sig vara mycket mer komplext än så.
Det finns så många regler som cirkulerar: ät inte bröd, undvik mejerier, skippa middagen, träna varje dag… Men när man börjar fråga varför man följer dem, får man ofta vaga svar. “De säger ju att man inte får…” Vem är “de”?
För mig blev det viktigt att börja förstå. Inte följa. Inte lyda. Utan förstå vad som faktiskt passar mig – min kropp, min vardag, mina mål.
Förmåga – att kunna göra
Att veta vad man vill och vad man borde göra är inte samma sak som att ha möjlighet att göra det.
Att ”börja träna” låter så enkelt på papperet. Men när man är mitt i livet, med barn, jobb, matlagning och hundpromenader – då krävs det mer än ett par löparskor och en god intention.
För att jag ska få till träningen krävs planering, hjälp, ibland konflikter. Ibland handlar det om att våga ta plats – också hemma. För mig har det ofta varit det svåraste. Inte att vilja, utan att våga stå kvar i det jag behöver.
Förstärkning – att se att det funkar
Det här steget är det jag glömmer när jag kraschar. Jag glömmer att påminna mig om vad som faktiskt går bra.
För när man börjar märka små förändringar – bättre sömn, mer energi, styrka, ork – då kommer viljan av sig själv. Då behöver man inte peppas, då räcker det att minnas: “Det här får mig att må bättre.”
Jag återkommer till ADKAR ofta. Det är inget mirakelverktyg. Men det hjälper mig att stanna upp och fråga: var är jag just nu? Vad behöver jag för att kunna ta nästa steg?
För ibland är inte svaret motivation. Ibland är det bara ett par minuter av klarhet. Och det kan räcka.
Lämna ett svar