Jag är så sjukt bra på att rättfärdiga mig själv, mina önskningar och behov. Det räcker inte att bara vilja ha något eller göra något på ett annat sätt. Det måste finnas en bättre anledning, helst en anledning bortom mig själv.

”Jag vill/jag vill inte” räcker aldrig som anledning. Det går säkert att spåra till en uppväxt som mellanbarn som sedan gifte sig med ett ensambarn och allt det där. Jag är som en amöba, så anpassningsbar är jag. Bara slinker in där det passar.

Det här var en av de svåraste sakerna när jag gick ner i vikt och började träna. För är du mamma, fru och alla andra roller så kräver en livsstilsförändring hos dig även livsstilsförändringar hos andra. Och de kanske inte alls är så sugna på vare sig din förändring eller det som nu kommer att krävas av dem.

Har du stått för vardagsmaten så måste någon annan steppa upp och fixa den om du ska kunna gå till gymmet på en Zumbaklass och barnen kanske inte kan gå på alla aktiviteter om du också ska få plats i ditt liv.

När jag ser någon säga att ”Det är väl bara att gå till gymmet?” så tänker jag att de är sjukt privilegierade om det verkligen är så enkelt. För de allra flesta är det inte bara att gå till gymmet. Det finns vansinnigt höga trösklar och då har vi inte ens kommit till det där med att vara obekväm på gymmet och att inte veta vad man ska göra.

Jag hade en diskussion med en PT för några år sedan om människor som tar bilen till gymmet. Han kunde inte förstå det överhuvudtaget men om promenaden till och från gymmet lägger på 30 minuter åt vardera håll så är det ytterligare en timme som måste planeras in och som gör att vardagspusslet kanske fallerar helt.

Vill du själv äta bättre i form av mindre halvfabrikat, mer fullkorn, linser och bönor kanske du behöver laga dubbla middagar för inte fan har mina barn jublat över fullkornspasta till spagettin eller en ratatouille med quinoa till middag.

Jag vet att jag själv gärna har underskattat vad som krävs, och överskattat tiden jag har, när jag har tänkt att jag ska gå ner i vikt eller börja träna. Resultatet? Sjukt besviken på mig själv för att jag har misslyckats trots att jag inte ens har gett mig själv förutsättningar för att lyckas.

Ska du själv, eller som PT/kostrådgivare hjälpa någon annan att börja träna/äta bättre/stressa mindre eller vad det nu kan vara så se till att förutsättningarna är rätt.

Jag vet att många PT:ar är bra på det här men jag har också fått en planering av en PT där 3 helkroppspass styrketräning skulle ta 175 (sic!) minuter per pass. Det är liksom inte rimligt för någon med heltidsjobb, barn och familj att ta hand om.

Så jag har fortfarande 2 av 3 PT-pass att utnyttja där. Vilket jag inte kommer att göra.